Min fina, älskade, goa tjej.
.
I mitt 22åriga liv, så ligger denna dag verkligen med på topp 5-listan av sämsta dagar i mitt liv.
Vi har lämnat bort Wixie. Mitt hjärta blöder och jag kommer aldrig någonsin sluta längta efter henne. Aldrig.
Det finns inga ord som kan förklara smärtan i bröstet.
.
• Vakna av en tass i ansiktet. • Trippande små tassar på golvet. • Hennes andetag mot min kind. • Lukten av blöt hund. • Hennes ADHD-anfall när hon får springa lös. • Hundhår ÖVERALLT (även i mun och näsa). • Slickar på munnen. • När hon sover med nosen på mitt huvud. • Ögonen som man inte kan motstå när hon tigger vid bordet. • Hennes sovstilar. • Huvudet som trycker sig in under armen när man försöker äta. • Att brottas med henne. • När dom finaste ögonen i helva världen tittar in i mina och jag vill bara krypa in under hennes skinn och stanna där föralltid.
Bara ett fåtal saker som jag kommer längta efter tills jag dör. •
