12/9 1929 - 5/2 2010 ♥
Nu känns det okej att prata om det.
Idag var det begravning för min morfar, min fina enastående morfar.
Under hela begravningen kändes det som ett tryck i hela börstet och det enda som for igenom min hjärna var "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte."
Det är klart jag inte vill för guds skull. Min morfar som har varit med i mitt snart nittonåriga liv. I princip varenda dag, det är väl försjutton gubbar självklart att jag inte ville det.
Någon som alltid varit en självklarhet försvann och det gör ont ont ont.
Begravningen var vacker, men sorglig.
Han vet, jag vet, alla vet, jag kommer alltid minnas dig.
Du saknas.
1 kommentarer
kinees
26 Feb 2010 08:03
<3 R.I.P
Kommentera